Och ibland kan det vara precis vad man behöver, lite hjälp på vägen av någon med brännande ögon.

Vi träffas på en promenad. Du har en randig t shirt på dig och glugg mellan framtänderna, står i korsningen vid ica och väntar på mig. Vi har aldrig träffats själva förut men jag är inte ihop med honom längre och du frågade. Du är äldre än jag men inte gammal, jag vet vem du är men jag känner dig inte.

Efter en månad av dansgolv och öl har jag slutat att tänka efter. Innan dess letade jag inte desperat efter verklighetsflykt men nu har jag slutat bry mig om vad bedövningen är. Nu vet jag inte längre vad jag känner, vad som är in eller ut eller om jag ens har något inuti kvar överhuvudtaget.

Vi ses i tre veckor. På dagarna badar vi i havet, dricker kaffe och pratar om allt, det vill säga ingenting. Om ställen vi vill åka till, har varit på och om människor man glömt bort. Du visar mig musik som du skrivit och vi åker till havet, äter vindruvor och badar på ensamma stränder. På kvällarna ligger vi bredvid i din säng tills klockan blir sent. Tills halsen blir pulserande och hundra grader varm. Vid kyldiskarna på coop lutar du dig över och viskar saker i mitt öra som kittlas. Och ibland kan det hända att du tar min hand när vi går bredvid varandra på gatorna, men det är bara för nån minut.

När jag inte är med dig smsar du och frågar vad jag gör, när jag kommer tillbaks. Och när jag är med dig letar du dig enda in till revbenen och gör mig varm med en blick.

Jag vet inte vad du heter i mellannamn eller vart du bodde som liten, men du har ögon mörkare än natten. Jag minns inte vad dina föräldrar jobbar med eller vilken låt du sa var din favorit. Men när jag är med dig kan jag ändå bara tänka på dina mjuka läppar. Jag gråter mindre för varje dag som går, får tankar om annat, böjer ögonfransarna och luktar gott. Långsamt tar du mig längre ifrån honom.

Idag är det sista gången du ligger bredvid mig i min säng med läpparna mot mitt öra. Min tröja ligger slängd på den ljusblå fåtöljen med din längst ner. Du kysser mig alldeles försiktigt och mjukt och dina beniga, solbrända axlar är som finast när man klär av dig. När du ligger med armarna runt om mig blundar jag och låtsas att allting är som vanligt. För just då är det inget annat som behövs.

Efter tre veckor är du borta, doften av dig i mina rosa sängkläder försvann lika snabbt. I en parallell värld skulle vi kunna hålla händer, sitta vid middagsbord och pussa på nästippar men det kommer aldrig till att bli av och det är helt okej. För i den här världen blir det aldrig vi. Du var inte menad för att kallas för min utan för att kyssa i väntan på mildare synapser. Och ibland kan det vara precis vad man behöver, lite hjälp på vägen av någon med brännande ögon.

Det blir till ingenting, precis som du och jag.

Jag har väntat på att du ska göra slut på oss i en vecka men den senaste veckan har jag låtit bli att känna efter. Druckit öl med kompisar, pratat i stora ord om äventyr, gått på festival. Låtit nån 22årig kille få mitt nummer, köpt tre par nya kjolar och sovit med lampan tänd. Lagat pasta med lite för mycket parmesan och gått på bio. Sagt till alla att jag mår bra. Jag har lyssnat på musik och podcasts allt för att slippa tystnaden och inte lyssnat när det har kommit på en sorglig låt utan bara bytt till nästa. Bort bara jag vill inte känna hur det trycker bakom revbenen. Låtsats som om jag känner mig trygg, att allt är ljust. Men det är också då det briserar och faller samman tills man inte vet vad man har kvar.

Idag är det söndag och du har bestämt dig för att göra slut på oss. Du vill inte längre vara min. Du sitter mitt emot mig och jag gråter utan att du ens sagt ett ord. För jag vet precis, jag har känt det så länge. Jag sätter mig i ditt knä försöker låtsats som om allting är som vanligt en sista gång. Jag frågar dig hur du har haft det, om du har klippt dig, om du har sprungit mycket men du svarar bara:
Tuva, du vet väl varför jag är här?
Och jag svarar:
Du ska göra slut med mig idag.
Och då gråter du men har inget mer att säga. Du säger inte förlåt, att du ångrar dig, du säger inte att vi kommer till att lösa det, det blir bra. Du säger inte att du älskar mig att du vill vara min. Du säger ingenting alls.

För bara två veckor sedan så låg jag på ditt bröst på en filt i en park och du sa att du älskade mig. För bara två veckor sedan satt jag i ditt knä och åt scones som du lagat till oss. För bara två veckor sedan var vi på bio och du släppte inte min hand på två timmar fastän den blev varm. För bara två veckor sedan skolkade vi ifrån skolan för att inte göra någonting alls, bara vara med varandra. För bara två veckor sedan lovade du mig att jag alltid kommer vara din tjej. Du lovade. Och nu spelar det inte längre någon roll.

Och jag ber dig snälla lämna mig inte jag kommer inte till att klara det jag kan inte fylla detta jävla tomrum på egen hand. Detta är inte någonting som du kan ta bort bara så. Lägger mitt huvud i dina händer och ber dig snälla snälla men det går inte längre. Du vill inte längre. Varje handling är så jävla förtvivlad.

Helt plötsligt har jag förlorat allt. Förlorat en trygghet, står utan ett hem. Har ingen som håller om mig på nätterna när jag inte längre någonting vill, ingen som viskar att det kommer till att ordna sig. Jag har gett dig allt jag har och nu finns du inte här för mig längre. Jag har lärt mig allt om dig och över en sekund har det blivit till obetydlig information. Information som ska raderas och bytas ut. Som inte ska betyda någonting längre.

För jag kommer aldrig mer få somna i dina t shirts, äta frukost i ditt knä, du kommer aldrig mer hålla mig i handen på stan, aldrig mer pussa mig över ansiktet. Jag kommer aldrig mer få berätta för dig hur min dag har varit och du kommer aldrig mer skicka sms att du saknar mig. Det är så mycket som aldrig blev, så mycket som vi ännu inte fått göra och som nu aldrig kommer till att bli av.

Jag ringer dig och ber dig att hålla om mig en sista gång du måste hålla om mig en sista gång. Och du svarar:
Jag kan inte göra det längre Tuva.
Det blir tyst. Allt som tidigare har betytt någonting spelar inte längre någon roll. Det blir till ingenting, precis som du och jag. Det känns som att jag ska gå mitt itu, och ingen räddar mig. Ingen alls.

4 DAGAR.

Dagboksanteckning.

Idag har det gått fyra dagar fyra dagar har jag varit utan dig. I fyra nätter har jag fragmentariskt vandrat omkring, i fyra morgnar har jag inte haft vilja att gå upp men inte heller att ligga kvar. 
Väggarna rör sig inåt och jag säger till mig själv ut du måste gå ut. Går i timmar lyssnar på samma jävla låt som jag haft på repeat de senaste dagarna för den känns mest.

Drömmer om att känna mer att känna så jävla mycket att drunkna. Vill att du ska vara så kär i mig att du inte bara kan låta bli att kyssa mig när vi väntar vid övergångsstället. Att du ska ringa mig gråtandes och sakna mina knän för att du tycker att dem är det finaste i världen. Att du ska glömma bort vad jag säger när du tittar på min mun. Att vi ska ha ett hänglås på en bro i Paris. Och att det ska vara uppenbart att det är vi för du skulle aldrig låta mig gå du skulle aldrig låta oss ta en paus i fyra dagar. 

Vi har för lite tid för att inte känna med varje jävla cell i hela kroppen. Men jag skulle inte orka vara utan dig, jag skulle inte klara det själv.

RAMEN.

Äter ramen jämt numera. Amen<3

Ingredienser:
(till två pers)

I buljongen:
1 liter vatten
3 cm ingefära ungefär
chili (jag brukar ta 1/3 av en liten/medelstor chili kanske)
1 stor vitlöksklyfta
3 shiitakesvampar
1 msk grönsaksfond / 1 buljongtärning
1 msk ljus sojasås
1 tsk sesamolja

(Tips: buljongen vill du ha smakrik och med så mycket umami-smak som möjligt. Därför kokar jag den med svamp tex, men jag vet att man även kan använda misopasta för att få mycket umamismak.)

Tillbehören:
Tillbehören i soppan kan man variera beroende på vad man gillar och vad man har hemma. Jag brukar iallafall ha fyra tillbehör och alltid tofu. Men variera gärna konsistens på tillbehören, lite krispigt, mjukt osv blir trevligt.

kan rekommendera att ha i:
shiitakesvamp
grönkål (kål överhuvudtaget)
morötter som är hyvlade
böngroddar
sojabönor
sockerärtor

att toppa med:
koriander/ thaibasilika
salladslök
semsamfrön (!)
en del gillar även att ha ägg men det gör inte jag

Ramennudlar behöver du också ha. Nudlarna vill du ska vara “fasta”. Men i butiken står det ramen på nudlarna så det är svårt att ta fel

Och tofu såklart!
Börja med att koka buljongen. För den vill du ska koka länge för mycket smak. Helst en timme, minst 20 minuter.

1. Skiva vitlök, ingefära, chili, svamp tunt
2. Häll ner allt i en kastrull och koka på svag värme
3. Salt + peppar
4. Sila av och pressa ut vätska ur grönsakerna för där sitter smaaak

5. Hacka/dela/skiva/strimla de tillbehör du valt att ha i soppan
6. Tillred de tillbehör som ska tillredas, tex stek tofun, svampen och grönkålen i olja + krydda

7. När allt annat är klart så koka nudlarna i buljongen, bara nån minut

8. Fördela buljongen i två skålar och lägg nudlarna i mitten
9. Lägg i de andra tillbehören
10. Klipp över koriander/ thaibasilika, hackad salladslök, sesamfrön, eventuellt lime
Klart slut. <3

ÅNGEST.

Det spelar ingen roll vart jag åker. Det spelar ingen roll om jag går omkring på andra gator, om jag har på mig en ny sommarklänning eller dricker en kaffe på ett torg i Spanien.
Jag tänkte att det skulle bli skönt att komma bort ett tag. Men det spelar ingen roll vart-jag-åker-vart-jag-går-vad-jag-gör för jag kan ändå inte fly det.
Det är fortfarande samma jävla ångest. Trycket över bröstet, tårar som rinner vad jag än gör och behovet att fly bort bort. Åka någon annanstans, göra någonting annat, bli någon annan. Komma bort.
Jag vill springa så långt jag bara kan. Men vart jag än kommer så är det samma känslor och samma panik. Jag kan inte undfly det. Ångesten är konstant.
Vart jag än är så är jag ensam, vem jag än är med så är jag ensam. Och ångesten, denna jävla ångest finns alltid där.

FORTSÄTTNINGEN SOM FÖLJER – KVÄLLEN I BILDER.

Efter lunchen som bestod av en supergod soppa åt jag ost eftersom ost är bland det finaste vi har. Det regnade lite så jag satt inne och läste en stund.
Det växer citrusfrukter prick överallt. Gillar starkt.
Vi fotade även middagsdukningen.
Jag är snart i en tidning nära dig;)
Till middag fick vi bland annat dumplings som ju är så försvinnande gott.
Fina!
Trevlig middag en trevlig dag.
Hoppas att ni i Sverige också harebra;)
Puss.

EN MORGON I SÓLLER I BILDFORMAT.

Vaknade vid nio i mitt fina rum som är rosa och allt. Läste lite i min bok, just nu är det Jag ger dig solen av Bandy Nelson eftersom Tilda rekommenderade den, hoppas på att hon har bra boksmak. Har inte ännu kommit så långt i den men är förväntansfull.
Följdes av en dusch vid tio med bergsutsikt = väldigt trevligt.
Dagens klänning som-egentligen-är-lite-för-kall-men-hoppas-på-sol.
Uppdatering: har jeans under pga ännu inte jättevarmt, men hoppet finns kvar.
Citronträd ser man lika ofta som man ser en falafelkiosk i Malmö. Nu när jag tänker på det så vet jag inte vilket jag föredrar men tror typ att det blir citroner.
11:00 åt jag frukost.
Går för övrigt runt i sandaler och har rosa nagellack på tårna. Trodde att jag gillade mörker, stickade tröjor och ett regnigt Malmö men detta är väldigt härligt.
Jag är här med pappa som ska göra ett reportage till lantliv. Han ska fota några dagar här vi bor och sedan åker vi vidare. Vi har inte riktigt bestämt vart för sånt bestämmer vi alltid i sista stund. Men kanske nån dag i Port de Sóller och nån i Palma. Förr brukade jag hänga med pappa på jobbresor. Man träffar alltid roliga spännande människor och kommer till ställen man annars inte skulle.

Jag läser böcker, går omkring, äter frukt och agerar ibland assistent till pappa. Lever lajf med andra ord.
Vi får se vad mer som händer idag:)