något jag skrev på en servett.

I tjugofyra dagar har himlen varit uppgiven
Det faller regn över staden, över de vissna blommorna och bladen
Allt förgörs nu, utplånas, går under, även blommor även bin
Och livet blir inte lika sött utan honung
Kanske slutar det såhär, om solen aldrig lyser igen och om himlen inte slutar att gråta, om du inte kommer tillbaks
Skyll på mig, allt på mig
För det skulle inte finnas några beska tekoppar i världen om jag inte hade öppnat dörren, då när du ringde på för tjugofyra dagar sedan
Och sa att du inte längre ville vara min.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *