22:38.

Lägger mig i sängen och kollar upp i taket. Försöker att känna efter hur jag känner men har ingen aning längre om vad det är som känns. Känner mig endast tömd. 

Byggt upp en ny värld, fantiserat ihop en verklighet, att han skulle vara någonting annat, någonting nytt, någon som skulle förändra allt. Men så inser man att han bara är en helt vanlig kille som pratar om skolan och rock och nu ligger jag här och känner mig urholkad. Det hjälpte inte.

Som om jag önskar att någonting ska hända mig. Vadsomhelst egentligen. Som om jag går runt och väntar på att stöta in i någon som ska förändra allt. Som om en enda person ska förändra den här eviga känslan jag har inombords.
Men innerst inne så vet jag, att vissa saker måste man lösa själv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *