ÅNGEST.

Det spelar ingen roll vart jag åker. Det spelar ingen roll om jag går omkring på andra gator, om jag har på mig en ny sommarklänning eller dricker en kaffe på ett torg i Spanien.
Jag tänkte att det skulle bli skönt att komma bort ett tag. Men det spelar ingen roll vart-jag-åker-vart-jag-går-vad-jag-gör för jag kan ändå inte fly det.
Det är fortfarande samma jävla ångest. Trycket över bröstet, tårar som rinner vad jag än gör och behovet att fly bort bort. Åka någon annanstans, göra någonting annat, bli någon annan. Komma bort.
Jag vill springa så långt jag bara kan. Men vart jag än kommer så är det samma känslor och samma panik. Jag kan inte undfly det. Ångesten är konstant.
Vart jag än är så är jag ensam, vem jag än är med så är jag ensam. Och ångesten, denna jävla ångest finns alltid där.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *