22:55.

Jag har lärt mig att aldrig få nog av saker som tar slut. Jag kan inte, det går inte. Det bränner fortfarande hål inuti. Jag vet att det handlar om att man måste lära sig att acceptera alltings förgänglighet. Ingenting är för alltid, allting är obeständigt. Ingenting är för alltid, allting är obeständigt. Jag vet vet vet ju det egentligen. Saker kommer och går och det är bara så det är. Bara vänta lite till och nya saker kommer. Bara håll ut så känns det snart annorlunda. Jag vet vet vet ju det egentligen.
Men ligger ändå på rygg i min säng och räknar sekunder. Räknar ner från femton och börjar om. Snart snart snart är det som var nyss längesedan. Bara håll ut så känns det snart annorlunda. Jag vet vet vet ju det egentligen.
För långsamt glömmer man ju bort allt, också pojkar i manchester tyg. Jag bara vet att det är så, även om det är svårt att inse när det bränner som mest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *