22:55.

Jag har lärt mig att aldrig få nog av saker som tar slut. Jag kan inte. Det går inte. En månad har gått men det slutar inte att bränna hål inuti. Ligger fortfarande på rygg i sängen och räknar halvtimmar. Det går bara inte.
Jag vet att det handlar om att man måste lära sig att acceptera alltings förgänglighet. Ingenting är för alltid. Allting är obeständigt. Jag vet vet vet ju det egentligen. Saker kommer och går och det är bara så det är.
Långsamt glömmer man bort allt, också pojkar i manchester tyg. Jag bara vet att det är så, även om det är svårt att inse när det bränner som mest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *